English Mitt konto
Meny Stäng
Micke Landbergsson
Om min kompis kniven
Mickes berättelse

”Som 13-åring var jag på simtävling i Göteborg. Hade kommit på pall och fick välja från prisbordet, tog en kniv, någon slags jaktkniv från Frosts. Visste inte då vilken betydelse och nytta den skulle få i mitt liv. Men nu 37 år senare vet jag en del!

Otaliga är de kaffeeldar den späntat ved till, vid flugfiske i österdalälven under tonåren. Många öringar har den rensat. Handtagsknoppen gjorde lidandet kort för de av större kaliber. Pannbenet från Gäddorna hade ett dovt ljud. Jobbade tidvis till fjälls: Tarrekaise, Alesjaur och Storulvån. Kniven var oftast med. Gjorde upp rödingar eller kapade snabbt till en björkklyka att hänga dem på. Den skar smör i tjocka skivor När Hasse och jag gjorde tältturen i januari-februari 1997 med mina siberian huskies. 3 kg smör på 10 dagar. Men det var också så kallt det periodvis kan bli den årstiden. Vi lade smör på allt, till och med i frukostgröten.

Kniven hade också sin självklara plats i bältet när jag skidade hela fjällkedjan med mina huskies och den fantastiska 9-fots nordiska ”fossum”-släden. All matberedning både till människor och hundar var den delaktig i.

Stundtals har jag haft andra knivar. Några har jag gjort själv. Men ingen var så allsidig. Bladen krökte sig när man späntade någon tjurig tjärvedspinne. Något blad gick rent av! De blev skämda snabbt eller höll inte skärpan länge. Så jag gick alltid tillbaka till Jaktkniven från Frosts.

Det konstiga är att den håller sig i så bra skick hela tiden. Inte ett hack i eggen. Under de här åren har jag bara skärpt den ett fåtal gånger. Efter några drag med ett bryne tycks den rakknivsvass igen. Ändå har den fått jobba. Det första djur jag flådde var en fällfångad grävling nere hos jägaren på Högestad gods. Senare har det blivit räv, bäver, ren och älg – till och med en lämmel! Men det var ungdomliga synder. Lämmelskinnet slutade som dubbingmaterial till några öringflugor i Laisvall.

Jag har tappat kniven flera gånger. Ibland har det gått dagar innan jag lyckats hitta den igen. Läderbandet som låste kniven i slidan lossnade med niten. Jag nitade dit det igen. Kände alltid stor saknad när den var borta. Inte bara för kniven, utan alla minnen som kom när jag håller den i min hand. Tappade den för några år sedan vid Ottsjön i Jämtland. Jag hade bärgat en älg som gått ner sig på centimetertjock is. Brandkåren hade tillkallat en jägare som sköt den i vattnet, men ingen fick upp den. Jag visste att jag skulle klara det och fick tillåtelse av jaktlaget. Med hjälp av ett ”threepointanchorsystem” några franskskruv, ett wirespel och plyfaskivor fick jag upp den på isen. Inget fordon gick att köra ut på 4 cm is. Så jag drog in älgen med kite. När det var 150 meter kvar till land dog vinden. Till slut med några klätterrep och fyrhjuling hamnade den på bilsläpet. Det var mörkt på kvällen och jag hade tappat min kniv. Den gången fick jag använda en annan kniv till slakten. Var klar fram på morgontimmarna. Jag fick åka upp flera ggr till Ottjön och leta innan jag hittade kniven nere mellan några stenblock vid stranden.

På somrarna bor vi mycket i folkabuss. Kitesurfar helst på Gotland, västkusten eller Norska kusten. Vi brukar vara borta i veckor. Det jag alltid packar först är en korg med lite ”näratillhandsgrejor”: kaffetermos, koppar, lilla kaffepressen, minigasolköket och såklart kniven. Är den med kan inte mycket gå fel. Men mest är det nog känslan och alla minnen av det jag gjort som jag samtidigt kan få bära med mig och blir påmind om när jag greppar den, som känns. Jag är hantverkare och värdesätter bra verktyg högt. Jag har mina favoriter.

Fler Moraberättelser
Har du en historia?

Vi är övertygade om att det finns en historia bakom varje kniv och vi vill mer än gärna höra just din.

"Den finaste gåvan någonsin"
"I isoleringen hittade han en kvarglömd Morakniv"
Hittade du inte vad du letade efter?
Hjälp oss att bli ännu bättre
Tack för att du delar dina tankar!
Kontakt
Information
Våra produkter
Sociala medier
Micke Landbergsson